Flemish Baroque Era Painter, 1577-1640  Related Paintings of RUBENS, Pieter Pauwel :. | Virgin and Child | Perseus Liberating Andromeda | Raising of the Cross | Triumphal Entry of Henry IV into Paris | Adoration of the Shepherds af |
Related Artists:
James Holland
1799-1870 British English painter. As a boy he was employed for seven years to paint flowers on pottery in the factory of John Davenport ( fl 1793; d 1848) of Longport. In 1819 Holland moved to London, where he continued at first to work as a pottery painter but also undertook watercolours of flowers and natural history subjects, exhibiting his works at the Royal Academy from 1824. After 1828 oil paintings predominated over watercolours in the many pictures that he exhibited at the Royal Academy, the Society of Painters in Water-Colours (of which he was made an associate in 1835), the British Institution and the Society of British Artists. He travelled to Paris in 1831 and subsequently made repeated tours of the Continent. Buildings in European cities now became his favourite subject, and above all, scenes of Venice, which he first visited in 1835; his Venetian views have sometimes been confused with those by Richard Parkes Bonington. In 1837 he was commissioned by the Landscape Annual to make drawings in Portugal, which were engraved in the issue for 1839. He travelled again to Venice in 1845, 1851 and 1857, making sketches en route of the Low Countries, France, Switzerland and Austria. Other subjects favoured by Holland were Blackheath and Greenwich (both London), where he lived from 1830 to 1845. He was renowned for his fluent draughtsmanship and for his brilliant colouring in both oils and watercolours, making liberal use of gouache in the latter. The contents of his studio were auctioned at Christie's, London, on 26 May 1870.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
John Seymour Lucas
(21 December 1849 - 8 May 1923) was a Victorian English historical and portrait painter as well as an accomplished theatrical costume designer. He was born into an artistic London family, and originally trained as a woodcarver, but turned his attention to portrait painting and entered first the St. Martin's Lane Art School and later the Royal Academy Schools. Here he met his French wife, fellow artist Marie Cornelissen, whom he married in 1877. Lucase artistic education included extensive travels around Europe, particularly Holland and Spain, where he studied the Flemish and Spanish Masters. He first started exhibiting in 1872, was elected an associate member of the Royal Academy in 1876 and a full Royal Academician in 1898. John Seymour Lucas was first and foremost a historical genre painter with a particular talent for realism in the depiction of costumes and interiors. Inspired by van Dyck and particularly Diego Velezquez, he excelled in depicting scenes from the English 16th to 18th century Tudor and Stuart periods, including in particular the Spanish Armada, Preparing for the Voyage, the English Civil War and the Jacobite rebellions. His first major work to achieve widespread public acclaim was Rebel Hunting after Culloden, executed in 1884. It was praised not only for the obvious tension between the muscular blacksmiths and the redcoated forces of law and order (or repression) but for the extraordinary realism in the depiction of the rough smithy and glowing horsehoe on the anvil. In 1885 his next major work whas "Preparing for the Voyage". As his reputation grew, Lucas increasingly mixed in society circles, and became firm friends with the famous society portrait painter John Singer Sargent who was his almost exact contemporary. A portrait of Lucas executed by John Singer Sargent is displayed in Tate Britain. Towards the 1890s John Seymour Lucas executed a number of major works for prestigious public buildings or royal clients. These include: The Flight of the Five Members (Houses of Parliament), The Granting of the Charter of the City of London (Royal Exchange), Reception by HM King Edward VII of the Moorish Ambassador (Royal Collection), HRH the Prince of Wales in German Uniform (Royal Collection) Apart from executing over 100 major oil paintings and a host of drawings, Lucas was renowned as a set and costume designer for the historical dramas popular on the late Victorian and early Edwardian stages. One of his more unusual commissions was the "Duke of Normandy" costume for the ill-fated prince Alfred of Saxe Coburg-Gotha for the Devonshire House Ball in 1897. Lucas was also a prolific watercolour painter and was elected a member of the Institute of Painters in Water Colours in 1877. During most of his artistic career, John Seymour Lucas lived in a purpose-built studio in South Hampstead, London, designed for him by his friend and fellow artist, architect Sydney Williams-Lee. He retired from painting towards the end of World War I, and moved to Blythburgh, Suffolk, where re-designed a house next to the church known as 'The Priory'. Lucas died in 1923 and is interred in Blythburgh church yard. His son, Sydney Seymour Lucas, was also an artist, and illustrator.